Efterlysning: Har någon sett buss 21?

-

Idag jobbade jag halv dag och var vid 13-tiden redo att ge mig av hemåt. Loggade ut på datorn, på med skor och jacka, bye bye till kollegor och full fart på apostlahästarna för att hinna med buss 79. Plötsligt tvärnitade jag halvvägs till busshållplatsen eftersom jag kom på att jag behövde en ny bussbiljett. Vände och sprang ner till metron där de har biljettautomater, fixade två och sen full fart framåt igen över esplanaden, mot rondellen och yes, där stod bussen och den skulle gå om 2 min. Jag hoppade på bussen, slängde mig andfådd ner på sätet, grävde fram letton och började läsa. Därefter började den förbenade bussen att hosta... chauffören försökte febrilt att starta skrovet, men hostandet bara fortsatte. Han ringde mayday-mayday-samtal till centralen och meddelade sen lite slokörat att bussen inte var körbar.

Ok, alternativ nummer två, ta buss 21. Phu, sprang över gatan när jag såg den komma, men blev lite konfunderad när jag såg att skylten "sorry, bus not in traffic" snabbt ändrades till buss 21. Bakom ratten satt en liten späd tjej i 20-årsåldern med runda glasögon och stirrande blick. När jag frågade om det verkligen var buss 21 svarade hon "två minuter"... Bussen fylldes upp och jag hamnade vid bakdörrarna. Efter ett ganska långt stopp började chauffören vifta och en tjej som satt på ett säte längst fram gick fram till henne och bussen rullade igång. Efter två hållplatser skulle tjejen som tidigare hade rest sig och pratat med chauffören hoppa av och då började chauffören vifta igen. Plötsligt vänder hon sig om och frågar med desperation i blicken "ska jag höger eller vänster"? Lite paff säger jag "rakt fram"! Då skriker hon "du, snälla, kom fram hit". Jag tar mig fram till den lilla chauffören som håller hårt i ratten och stirrar rakt fram. Jag grabbar tag i en stång, håller järnhårt i den samtidigt som jag håller på att flyga vid varje inbromsning hon gör... och hon bromsar i varenda korsning och frågar "vart ska jag nu?". Jag hojtar "nästa höger", "till vänster i rondellen", "till vänster efter viadukten" osv. Ett tag tänkte jag dra henne rakt ut på motorvägen... men hej... jag är faktiskt snäll ibland....!
Vid ett stopp hoppade det på två tjejer och frågade om detta var bussen till flygplatsen. Chauffören säger "ja, jag ska till Zaventem" och jag säger "nej, det ska vi inte alls, ni måste vänta på buss 12"... Jag blev så klart idiotförklarad av tjejerna, men de hoppade i alla fall av och chauffören såg ännu mer desperat ut.

När det var dags för mig att hoppa av sa jag "du, nästa stopp är mitt, är det här din första dag på jobbet?". Jag fick ett mycket svårtytt svar tillbaka när hon babblade om att hon inte kunde gps:en, aldrig hade kört denna runda tidigare, bara fick instruktioner på papper osv. Jag vände mig till en muslimsk kvinna som bara log och sa "det bästa är i alla fall att hon håller tiden". Jag frågade denna kvinna om hon kände till den fortsatta vägen nu när jag skulle hoppa av och hon svarade "jag tror det". När dörrarna öppnades och jag var på väg ut började hon teckna "höger" eller "vänster" till mig med händerna. Jag hoppade upp igen och sa "ta vänster i rondellen och lycka till". Jag såg dem försvinna efter rondellen med blinkande bromsljusen.

Jag lovar, det kändes helt surrealistiskt!

-