onsdag 19 november 2014

Vilket mottagande

-
Lille söte Oskar, grannens katt håller sig alltid på säkert avstånd från oss, men i måndags när vi kom hem sent satt han ute i regnet och blev så glad när vi svängde in på parkeringen att han småspringande, jamandes kom oss till mötes. Jag öppnade bildörren, satt mig på huk på trottoaren och sträckte fram handen. Lille Oskar travade fram för att nosa på min framsträckta hand och... fick världens elektriska stöt! Både hans lille nos och mitt finger gnistrade och den lille stackaren flög runt husknuten i 200 knyck. Nu lär han ge mig onda ögat nästa gång han ser mig och hålla sig på ännu längre avstånd. Mjau!
-

Inga kommentarer: