Låt mig få presentera - våra närmaste grannar

Sakta men säkert börjar vi lära känna området vi har flyttat till. För första gången på 14 år känns det som om vi har landat mitt i Belgien med endast belgare i sikte. Spännande och samtidigt lite skrämmande för man har ingenstans att gömma sig om någon skulle vilja ge sig på en utlänning nu när regeringskrisen går in på sitt andra år och det ligger revolt i luften i detta annars så fredliga land där man mest bryr sig om musslor och frites...


Så låt mig börja den lilla rundturen. Mitt emot på vår framsida bor vår elekrikers gamla mamma. Vår elektriker tror att man kan ställa in en parabol med stege och skruvmejsel. Det funkar inte! Har vi fått bekräftat efter ett par timmars arbete vilket han vägrade ge upp! Hans mamma har vi inte sett mycket av, men hon sitter säkert med sin käpp och håller span på alla bakom sina gardiner och det känns tryggt när vi är på jobb.

Snett mittemot på framsidan bor en trevlig kvinna som vinkar så fort vi visar oss och som förmodligen har två-tre ungdomar som verkar flytta in, och sedan ut. Och sedan in igen. Eller är det ungdomarnas respektive som far in och ut? Senast sa hon i alla fall blankt nej till en bokhylla och en blå fåtölj. Som tänkte flytta in. Det hölls ett stort rådslag på gräsmattan framför huset och hon vann. Möblerna fick åka hem igen. Om personen som hade tänkt att flytta in fick stanna, förtäljer inte historien.

På vår högra sida bor ett par med två ungdomar och de har bott i huset sedan deras dotter föddes för 23 år sedan. Till bohaget hör katten Oskar som är vit och svart. Världens lataste katt som vägrar att gå in och som myser i lagom stora blomkrukor eller på farstumatten.

På vår vänstra sida bor en barsk man med kritvitt hår och militärsk hållning. Man nästan väntar på att han ska skriva "Giiiiivaaaaakt" och ta fram piskan. En kväll ringde han på dörren och överräckte en stor påse ljuvliga bigarråer. Han berättade på franska att han hade bott i huset i 40 år, att han hade ett andra hus i Ardennerna, att hans fru var sjuk och satt i rullstol osv och mellan varje mening sa han "förstår du vad jag menar?" och borrade in sin barska blick i min. Inte ett leende en enda gång, men han är säkert lika snäll som Oskar.

Mitt emot på baksidan bor en äldre man som pratar utmärkt engelska och som i våras överräckte en bukett liljekonvaljer som han hade plockat i sin trädgård. Han sa att han var så glad över att vi verkade tycka om trådgårdsarbete lika mycket som han. (Det får bli en eloge till pappa som har sett till att det har blivit ordning på en annars ganska nedgången och bordglömd liten trädgård.)

Snett mittemot bor Robin Hood. Han skjuter pilbåge så att det tjongar mellan husen och är väldigt pedant när det gäller sitt hus och trädgård. Vet inte hur många gånger han tvättar sina fönster i veckan.


Och ännu mer snett emot oss bor det en karl som stryker sina kläder i fönstret samma tidpunkt som mig varje morgon (jäpp, jag stryker bara när jag behöver något). Det som dock skiljer oss åt är att han stryker så när som näck (kalsongerna varierar i färg medan övriga kroppen är kritvit) medan jag ser till att vara fullt påklädd!