Idag var det en av de regnigaste, gråaste, blaskigaste och mörkaste dagarna så här långt detta år. Jag gick och kurade under mitt paraply uppför Dog Shit Lane till metron imorse och blandade mig med alla andra grå människor som irriterade skakade sina svartgrå paraply och väntade på den sega sena metron. Fick trycka till ordentligt för att få plats i vagnen och stod där sniffandes på våta rockar och en salig blandning av parfym och rakvatten när jag fick syn på en härlig färgklick. På en plats satt det en dam i sina bästa år, med ett nöjt leende på läpparna och på hennes mörkblå täckkappa lyste detta stora rosa märke. Jag kunde inte låta bli att le. Hon blev min sol idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar