Det tar circa tre minuter att promenera hemifrån till vår närmaste park. En liten park som vi njuter av att promenera igenom sommar som vinter, höst som vår. Här leker barn, ungdomar spelar basket eller flyger fram på sina skateboards, folk njuter av medhavd picknick på gräsmattan under solen under sommaren eller spelar kort på medhavda små tältbord, det anordnas danslektioner, arrangeras konserter, vissa joggar eller cyklar, går ut med hunden och badar i fontänen. En oas i stan.
För en vecka sedan attackerades en kille i denna park. Han höggs ner med flera knivhugg av två killar en kväll. Han kunde själv ta sig till ett av de hus som omgärdar parken, ringa på en dörr och be personerna som öppnade att rädda hans liv. Han bad dem trycka på såren och hålla hans ben högt. En kille på 29 år. Som dog på operationsbordet samma kväll.
I januarimörket brinner en massa ljus vid de två ingångarna till parken och jag har sällan sett så många vita blommor fastbundna på staket eller liggandes på marken. I form av hjärtan och buketter. Bredvid ligger brev och meddelanden. Till Kevin.
Och det som alla frågar sig är "varför?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar