I läskigaste laget

Nu har vi äntligen rensat klart i källaren; säckar av kläder, gardiner, dukar, gamla brev, läxböcker, böcker, spel, pussel mm mm. Allt har drabbats av en intensiv källarlukt men ingenting har blivit förstört av fukt.

Trodde vi.

Tills vi började packa upp sista bananlådan igår kväll. Spelkort, pussel, Fia med knuff, en målarbok, ja allt var i finfint skick.

Allt. Utom det som låg näst längst nere. Det som jag fick i present i USA för ganska så 23 år sedan och som jag har större respekt för än man kanske borde.

Ett Ouija bord.

Det var i ett så förmultnat skick att man blev alldeles svart om fingrarna när man tog i det. Man kunde knappt urskilja bilden på lådan.

Ikväll ligger det i en sopsäck på terrassen och imorgon bitti åker det iväg med sopbilen. Jag tror jag drar en lättnadens suck när det är ur vägen.

Och ja, jag tycker faktiskt att det är riktigt läskigt. Burr!

Och nu lär jag väl aldrig få veta vem som mördade Olof Palme. De gånger jag frågade fick jag inget riktigt svar. Bara två bokstäver. Och det var alltid till samma två bokstäver den där manicken drog. Läskigt det med...!