satt vi nyckeln i ytterdörren igen och stod med väskorna i en iskall lägenhet. Tillbaka till verkligheten där man måste bylta på sig kläder, frysa om näsan, trängas i tunnelbanan och längta sig grön efter en blå himmel.
Vår chaufför från Hua Hin till Bangkoks flygplats var inte vår vanlige kille eftersom han var sjuk utan en man som pratade non-stop. Vilken tur att han hade ett intressant liv att prata om; sitt jobb i Saudiarabien, Australien, resor till Stockholm och hans frus liv som lärare i Bangkok. Tiden flög.
Thai Airways till Paris gick finfint och vi fick fritt benutrymme vid nödutgångarna. I Paris fick vi dock sitta och vänta på snabbtåget under 3,5 tim på en iskall station. Inte ens kafeterian var uppvärmd. Gissa vem som fick världens halsont under tågresan hem och kraxar som en kråka nu?! Inte kändes det bättre när man stod i taxikö i Bryssel med 50 personer framför sig och snöflingorna dalade.
Mina föräldrar har förstått det där med livskvalitet. Och det har vi också. Det där sabbatsåret känns närmare än någonsin.
Tack för två störtsköna veckor och fortsätt njut i massor! Sörpla en Chang och en Blue Elephant för oss också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar