Kort vecka

Klockradion brusar igång med flamländska nyheter, tassar in i badrummet för en uppiggande dusch, sörplar på hett kaffe och äter varma frukostbullar, kollar så att id-kort, metrokort och nycklar är med i väskan, lämnar en sovande James kvar i sängen, traskar sakta uppåt Dogshit Lane, står och trängs i metron för att slutligen gå igenom de välbekanta dörrarna och ta hissen upp till sjunde våningen. Så var man där igen. På jobb. Och träffade alla sina härliga kollegor och fick höra allt skvaller. Fick glada skratt och hela dagen kändes helt ok för att vara första dagen tillbaka. Från härliga dagar. Hemifrån.

Och så, bang! Vaknade med migrän igår och låg pall i säng. Lyssnade på flygplan, fasadrengöringen på andra sidan gatan och en skrikande grannkärring. H-e vad det dånade i skalet. Gissa om jag längtade tillbaka till jobbet?

Och dit blev jag skjutsad idag. Lite darrig på benen och susig i huvudet, men med en butler som tar hand om en fixar man det mesta. När han inte agerar chaufför eller värmer soppa och hämtar vatten åt mig här hemma när jag ligger utslagen bygger han vinhyllor i garaget. Våra 60 flaskor har nu fått ett hem. Frågan är bara hur länge de får ligga där och klucka?!

James jobbar hela helgen, fram till midnatt på söndag. Själv ska jag njuta av solen på terrassen, packa ner sommarkläderna, läsa bok och träffa kompisar för nordic walking. Men först ska vi njuta av en skön fredagskväll.