Vi har anlänt till Matraia/Lucca

Modena och balsamvinäger fick tyvärr läggas åt sidan eftersom bilköerna neråt var kilometerlånga. Men det gjorde ingenting. Istället kom vi till vårt lilla hus i lördagseftermiddag, tog ett dopp i poolen och njöt av den fantastiska utsikten. Marina gav oss inlagda oliver från egen odling samt en korg med godsaker från grönsakslandet och Paolo hälsade oss med glada utrop och kindpussar. I det andra huset de hyr ut bor det två holländska par som verkar trevliga.

Nu sitter vi här och njuter av kvällsutsikten från vår lilla hacienda. Det enda som hörs är syrsorna, de små ödlorna som prasslar i de torra löven, några bilar som tutar i de snäva bergskurvorna och James som häller upp ett iskallt vitt vin från Soave. Så trött man blir av att göra ingenting. Det är gött det!

Gnatt från ett litet stenhus någonstans bland Toscanas kullar.

Amore

James har fallit för den ena huskatten och så här mysigt tycker morrhåret det är att bli kliad på magen.

Fler godbitar från Verona

Och nu drar vi!

Först till Modena för inköp av vinäger och spaning efter Ferraris eftersom det är här fabriken och museet ligger. Provade förresten vaniljglass med 25-årig balsamvinäger i Sirmione och det kan jag lova att man lätt blir beroende av!

Därefter till vårt hus i Matraia där vi ska invänta Domherreparet och Dalsjöingarna för lata dagar tillsammans och mycket firande av en viss butler. Jag antar att han slipper kocka den dagen...?!

Har förmodligen inte internet tillgängligt under de tre kommande veckorna, så någon uppdatering lär jag inte kunna ge er. Så, so long, aufwiedersehen, à bientot!

Nu ska vi fortsätta njuta!

Romeo, min Romeo

Man kunde nästan höra historiens vingslag när man gick de små trånga gatorna genom Verona. Den ena fantastiska byggnaden efter den andra, storslagna torg, färger, dofter... bara de medeltida riddarna som saknades. I varenda hörna fanns det något att titta på och naturligtvis missade vi inte Julia & Romeos balkong (hm, gick bara förbi gränden en så där tre gånger innan vi fattade vart det var, men i alla fall...).

Det blev två tragiska kärlekshistorier på en och samma dag. Och en massa andra intryck som foto får visa en annan dag för nu drar vi snart från mysiga Soave.

Luften vibrerade

av hetta och vi stod utanför Veronas stora amfiteater. Bara timmar kvar tills vi skulle klättra upp på den stora arenan. Carmen. Vad visste vi om henne? Absolut ingenting. Men vi skulle under fyra timmar få lära känna henne. Klockan började närma sig tjugoett och vi började klättra. Hittade en perfekt stenplats där vi satt oss på vår filt och tittade på folk medan arenan sakta fylldes på till bredden. I orkesterdiket syntes harpor, cellos, klarinetter och trumpeter. Utanför gnäggade hästarna.

Sen började det och jag trollbands under fyra timmar under Veronas himmel.

Scensättningarna började med en stor torgplats och följdes av en taverna, en piratgrotta och slutligen tjurfäktningsarenan. De sjöng utan mikrofoner och det kändes som om deras röster hördes långt utanför Italien. Det hände saker hela tiden på scen. Zigenarna dansade, hästarna frustade, barnen lekte, kastanjetter, matadorer, åsnor, pirater, cigarrfabriksarbetarna... och så Carmen. Som slutligen dog. Men sjöng så att man bär henne med sig länge, länge.

Rena tortyren

Eller rättare skrivet precis tvärtom. Vi åt en suverän middag ikväll på Le Drago i Soave, fd tortyrkammare och därefter domstol. Nu är det omvandlat till ett mysigt vinotek. Här drack vi Soaves klassiska vita vin och till det fick vi friterade salviablad som aptitretare. Därefter grillade min butler irländsk filé på stekplatta och det köttet var helt gudomligt (enligt honom själv).

Nu lär vi sova gott! Verona väntar imorgon med Julia & Romeos balkong samt opera i amfiteatern. Gnatt!

Jakten på adapter

Nu har vi varit utan datorkabel sedan i Davos (uttagen passar så klart inte...) och idag har vi jagat på ett asiatiskt center som hade precis allt mellan alptoppar och sjönivå. Dock inte rätt tjocklek på de där spröten. Datoraffären hade inte heller något att rekommendera, men till slut hittade vi rätt. Femtio meter från hotellet. Varför letar man aldrig närmast först?! Supertrevlig tjej som fann vad vi sökte. Så nu har det problemet löst sig. Men, får skriva så att fingrarna glöder för internet är varken snabbt eller lättillgängligt.

Vägen till Soave

gick bl a via Salò där vi köpte godsaker på det gamla konditoriet Vassalli.

Nu har vi nått vindistriktet Soave och det kröllar av vindruvor, vita som blå. Bönderna kör i karavaner till pressarna och det är hett, hett. Vi körde upp bland kullarna där det vimlar av vinodlingar, kiwis, fikon, oliver, citroner, körsbärsträd, ja, det mesta. Bästa fruktsalladen man kan tänka sig!

Hotellet ligger precis utanför ringmuren och vi har utsikt över slottet och vinodlingarna i bakgrunden. Sorry, ordet börjar bli uttjatat, men det är så vackert.

Enda kruxet är att jag har fel inställning på kameran och det gör mig galen. Vet inte vad som hänt, men det lär fixa sig en vacker dag.

Morgonmarknad i Toscalano Maderno

Det var varmt så in i hundan. Tanterna trängde sig fram mellan behåar och förkläden, skor och badlakan. Billigt, billigt, men svettigt, svettigt. Stora goa parmesanostar varvades med nyplockad frukt och stora salamikorvar. James fyndade, men bild på det kommer senare...!

Roadtrip runt sjön

Sirmione

Sirmione

Torri d. Benaco

Malcesine

Malcesine

Malcesine

Båtfärja till Limone

Limone

Imorgon ska vi på marknad innan vi far vidare till Soave i vindistriktet utanför Verona/Venedig. Ciao och snorkelsnark. Man blir trött av äventyr! Och Grappan som James sitter och smuttar på.

Tor(r)bol(l)e

När vi kom körandes över bergen öppnade sig plötsligt Gardasjön framför oss. Så stor och så blå. Och så vacker! Vi lunchade i Torbole precis vid vattenbrynet och spanade vindsurfare som flög fram på vågorna. Körde vidare genom tunnlar i berget precis ovan vattenytan och kom fram till Hotel Sorriso i gassande sol på eftermiddagen. Gick en promis ner till strandpromenaden där vi svalkade oss med kall kaffeglass. Spanade båtarna som gick i skytteltrafik över sjön och på kvällen åt vi mumsig grillad fisk. Ännu en härlig dag.

Vägen till Garda

var full av bönder med vindruvor på flaket. Det är skördetid för vinodlarna!!! Få se om vi får vara med och trampa lite, slafs, slafs!

Björnen sov

men det gjorde inte bergsgetterna! Satt på balkongen och såg solen gå upp bakom Dolomiterna och sjön skifta i rosa nyanser. Av björnen hördes bara en massa knakande i skogen, men när stenar sattes i rullning på berget kikade vi upp och fick se några fina bergsgetter. Här skulle vi kunna stanna länge, länge. Mitt i naturreservatet, i fablernas värld.

Sjöutsikt

Nu har vi nått vårt hotell med stor balkong och sjöutsikt precis vid foten av Dolomiterna. Har gått en runda runt sjön, doppat tårna i det iskalla smältvattnet och druckit husets röda och en kall öl. Snart är det dags för mat på reston och en tidig kväll. Och varför en tidig kväll undrar ni kanske? Jo, för imorgon ska det spanas vilt minsann. När vi checkade in sa killen i receptionen ”in your room you can see beer” (på ert rum kan ni se öl). ”Aha”, sa vi med ett undrande uttryck. Har de minibar eller vad menar han... Jo, fortsatte han, de kommer ner till sjön på morgonen och ni kan se dem från ert rum. Björnen alltså.

Fattar ni? Det lufsar björn utanför fönstret på morgonen. Ja jag fattar inte. Det är ju bara för häftigt för att vara sant. Men i alla fall, en viss Ninni kommer att sitta klistrad på balkonen från kl 05.30 imorgon bitti och spana. Med kikaren i högsta hugg.

Spännande ju!

Du borde köpa dej en Tyrolerhatt

Italiens gräns passerades och vi blev plötsligt omringade av Lederhosen och Tyrolerhattar, slott, borgar och ölbryggerier i Sydtyrolen. Var bara tvungna att stanna till på en Biergarten där vi naturligtvis fick smaka hembryggt öl, Forst. Satt finfint i värmen.