-
Det flaggades på halv stång och några av de blågula flaggorna
låg klistrade mot flaggstängerna, dränkta av vatten. Vi stod där tysta, en stor
samling medan regnet öste ner på oss. Himlen var blygrå och vätan kändes ända in
på skinnet. Händer sträcktes mot skyn, alla med ett tydligt meddelande i handen;
en penna eller ett papper där det stod "Je suis Charlie". Jag är Charlie. Jag tror inte att det kan bli tydligare än
så. Det som händer i Paris är vidrigt. Inte förrän jag stod där i tystnaden,
huttrande under regnet idag slog det mig riktigt i magen att det faktiskt har hänt. Att läsa i
tidningar håller en liksom ändå på ett slags avstånd, men att tillsammans med
kollegor som kände en del av offren, blev det väldigt överväldigande. Så. Totalt. Meningslöst.
Jag tror att dagens väder visade våra känslor
idag. Det har fortfarande inte slutat att regna.
Låt pennorna aldrig tystna.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar