Mickel

Igår kväll satt grannkatten Oskar tätt tryckt intill vårt vardagsrumsfönster och spanade över gatan. Som en kung som kikade över sina ägor. Lite lojt i Zlatan-stil. Ibland kikade han in på oss genom fönstret för att se så vi inte fick för oss att smyga oss på honom.

Plötsligt stack han som en blixt och det gick så snabbt att det var omöjligt att se vart han tog vägen. Ena sekunden var han där, andra sekunden såg man inte ens svanstippen på honom.

Anledningen till hans snabba försvinnande kom travandes mitt på vägen, med graciösa steg och med glänsande vacker päls. Mickel Räv. Det såg ut som om han log när han i sakta trav gav sig nedåt gatan, vände och kom förbi igen. I ensam majestät med ett tydligt "här kommer jag".

Och Oskar då? Honom har vi fortfarande inte sett röken av! Och inte en enda av de andra grannkatterna heller...