För så många år sedan sprang pappa och min butlern omkring på Bryssels gator och letade lägenhet åt mig medan jag nervöst skrev på mina anställningspapper och undrade om jag skulle palla att bo utomlands alldeles ensam utan att längta hem igen.
Den 16 januari 1997 kändes allt som ett spännande äventyr som skulle vara ett par år... men vart tog tiden vägen?! Jag är plötsligt på god väg till 20 årsmedaljen. Gulp! Men så mycket kul vi har haft under de här åren, så många nya vänner och bekantskaper vi har mött, så många fantastiska resor vi har gjort och så mycket vi har upplevt. Jag skulle inte vilja vara utan något av det. Bryssel är numera hemma för oss och vi stortrivs. Förhoppningsvis några år till.
1 kommentar:
Låter härligt! Kram mamma
Skicka en kommentar