lyfte det mot skyn, i en vacker piruett steg det uppåt, vred sig norrut, plöjde rakt igenom vår högsta rosenbuske så att grenarna flög, över den vackert klippta häcken och studsade sedan i grannarnas gräsmatta innan grannfrun som stod och hängde tvätt fångade in det. Med hjärtat i halsgropen satt vi i solstolarna och såg det ske. I slow motion! Utan en chans att ingripa. Det kunde gått riktigt illa, men butlerna flög ut genom ytterdörren som en projektil och in till grannarna. Röd i ansiktet för att kolla så att de var ok. Det var de, som tur var. Det är stort, och det är tungt, och det hade en sjuhelsikes fart.
Jävla parasoll!
Den här lyckades vi rädda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar