Kort sammanfattning av en härlig helg

Bryssels 20 km i stekande sol (tur att man bara stod i skuggan och hejade fram kompisar)

samt två grillfester med en massa goda vänner!

En karamellig ros på Mors Dag!

Norrut

På morgonkvisten körde vi till en liten gård som sålde cider, tog den lilla färjan över till andra sidan Seine och styrde hemåt.

Au revoir för denna gång!

1783

Sista anhalten innan hemfärd blev mini-byn Vieux Port vid Seines strand. Så lugnt, pittoreskt och med en historia som går tillbaka till romarriket. Vi fick gåshud när killen som äger det här lilla mysiga B&B berättade om vad huset hade varit med om. Så häftigt!

Här är en bok med berättelser från byn och huset.

Gigantiska klematis och jag åt årets första smultron i trädgården.

Vi blev bjudna på en välkomstdrink (cider från trakten) i trädgården när vi anlände. Så gott, och vi njöt av vyn över floden Seine och

satt lägligt till för att fånga mogna körsbär som föll runt oss.

Gräsmattan ner till floden är stor och blickar man upp ser man huvudbyggnaden där ägaren bor och där vi fick njuta av en god frukost med olika hemlagade marmelader, kokt ägg, färskt bröd mm. Allt biologiskt.

Bredvid huvudbyggnaden ligger ett litet hus med två ljuvliga gästrum. Det ena med en gigantisk öppen spis som används flitigt under vintern.

Och här ligger vår lilla stuga som är

så här charmig.

Allt renoverat och superfräscht.

Vi tog en lång promenad igenom byn som kantades av korsvirkeshus med halmtak.

Så här bygger man de traditionella husen.

De ser alla ut som pittoreska dockhus.

På kvällen satt vi med en picnic vid Seines strand, väntade in solnedgången och såg fraktbåtarna sakta flyta förbi. Ja, ni förstår att det var svårt att lämna den här oasen och det finns faktiskt de som bara var på genomresa en dag, precis som vi, men som har stannat för alltid.

Nä, inget för mig

Hellweek i "Mästarnas Mästare". Jag hade gett upp redan före den elektriska hinderbanan. Hu!

Det glänser

Ikväll har jag polerat bordsben. Ser ni hur de glänser?! Hm, jag skyller på att fotot är för mörkt...

Min finska kompis ringde mig idag

Och jag frågade glatt hur veckan hade varit. Ett helvete, svarade hon. För ca ett år sedan dog hennes bror. För ett par dagar sedan dog hennes brorson i en trafikolycka. Han blev 15 år. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag bara satt där i solstolen och kände vinden i håret medan rosorna glödde i sina klaraste färger. Ord kändes bara tomma. En kram. Hon hade behövt en kram. Det får hon imorgon.

Jag tänker på dig, M.

Paus

Nu har bloggen bombarderats med bilder, så jag får ta en liten paus med en paj i ugnen och lunch ute i solen. Rosorna är som små karameller därute och åskan med regn under natten gjorde underverk för hela trädgården. Har massor att pyssla med härhemma idag, så det är bäst jag sätter igång.

Fler guldkorn

Ostronförsäljning i Cancale.

Man bara måste äta sardiner i dessa trakter. Färska, direkt från stekjärnet.

Konstnärernas och poeternas Honfleur.

Gamla klocktornet i Honfleur.

Gourmet-kaffe.

Konstverk i ren choklad.

Gigantiska maränger och andra smarriga kakor.

Medeltidsbyn Dinan.

Klocktornet i Dinan.

Vackra Cap Féhel.

Fort Latte.

Där man ville stanna kvar och beundra utsikten.

Länge.

Fiskebyn Cancale.

Med ostronbåtar och ostron i massor (första fotot i inlägget hamnade aningens fel). Tyvärr kom vi till Cancale tidigt på morgonen på vår väg hemåt, så det var flod och ostronodlingarna var inte synliga. Nästa gång stannar vi och äter en tallrik färska ostron med ett glas vin och då siktar vi på lunchtid.

Vi körde förbi Mont St Michel eftersom vi har besökt klostret tidigare.
Det ser dock alltid lika magiskt ut därute på sin ö.

St Malo - Sjörövarstaden

Vi bodde på ett litet hotell precis vid strandpromenaden.

Staden har kämpat mot pirater och sjörövare.

Fisksoppan var mums!

När det är ebb kan man gå ut till fortet.

En svalkande öl.

Kanonerna fanns kvar på ringmuren och inne i stadskärnan fanns många mysiga gator och affärer.

Men, var håller Jack Sparrow hus när man vill träffa honom?

Solnedgång.

Fornminnen

Det finns så mycket historia i Bretagne och fornlämningar. De har två språk; franska och keltiska så varje vägskylt är dubbelnamnad. Nästan som i Belgien.

Vid världens ände - Finistère

Romarna trodde att världen slutade i Finistère. Det är lätt att tro när man står långt ute på Pointe du Raz med endast klippor och en matta av vackra blommor som sällskap. Här åt vi en ljuvlig Coquille-Jacques, gratinerade pilgrimsmusslor i ett musselskal.

Fler vackra byar i Bretagne

Det pågick en morgonmarknad när vi kom till Concarneau och fiskförsäljaren visade oss ivrigt de gigantiska spindelkrabborna som förtvivlat viftade på sina klor. Stackare.

Vi promenerade in i gamla stan som ligger på en liten ö omgärdad

av en ringmur.

I Bretagne kan ebb och flod ha en skillnad på upp till 15 m på sina ställen, helt otroligt.

På halvön Quiberon blev det glass i stora lass.

Och vi njöt av turkost hav.

Vannes ligger högt med korsvirkeshus.

Myskänsla.

I Quimper hittade vi detta gamla Macaron hus.