Idag fastnade jag i hissen på jobbet.
På väg ner till kafeterian för att hämta kaffe och jag var alldeles allena.
Eländet stannade på bottenvåningen, men dörren gick inte upp.
Jag tryckte på knappen för att öppna hissdörren.
Men ingen reaktion.
Då tryckte jag på knapparna för de andra våningarna för att komma därifrån.
Ingen reaktion.
Då tryckte jag frenetiskt på larmknappen.
Ingen reaktion.
Till slut försökte jag bända upp dörren och lyckades öppna två centimeter.
Som sakta pressade ihop sig igen.
Så där stod jag och stirrade på en stängd dörr.
Och darrade lite i fingertopparna.
Till slut höll jag knappen till våning 1 intryckt länge länge.
Och till slut steg hissen sakta sakta:
Och när den stannade gick dörrarna äntligen upp.
Phu! Jag gick på skakiga ben nerför trappan och in i kafeterian. På vägen tillbaka tog jag trappan upp och kaffet blev kallt innan jag var framme, men jag slapp i alla fall att bli instängd igen.
Och efter lunch insåg jag att jag hade gått med tröjan ut-och-in halva dagen.
Herregud! Jag vet faktiskt inte vad som var värst...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar