och bara kan kraxa fram ett och annat enstaka ord, är det härligt med kollegor som lätt lär sig mitt enkla teckenspråk. Det underlättar betydligt kan jag säga. Och det är riktigt roligt. Men det betyder inte att jag inte vill att rösten ska komma tillbaka... den hoppas jag hittar hem. Snabbt som attans. För det är trist att vara tyst. Så det så.
2 kommentarer:
Vilket fint hjärta!! Krya på dej. Kram ma
Från takterrassen i Nice! Kram tillbaka
Skicka en kommentar