Jag skalar den ena gigantiska clementinen efter den andra och snart är skålen tom. Det är helt lönlöst att försöka spara någon för har jag väl börjat på dessa godbitar tar de slut på några minuter. För att inte tala om Cox äpplen. Eller soltorkade tomater som ibland känns som värsta beef jerkyn. Man sätter tomaten mellan tänderna i ena mungipan och drar febrilt för att den ska bitas av. Väldigt cowboy-igt. Och har en burk sardeller i olja med kapris hittat hem till oss, tja, då var det på en snabbvisit för jag slutar inte äta förrän burken är tom.
Fast varför sitter jag här och dillar om mat när jag egentligen borde göra en hel massa annat?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar