Give Me That Slow Knowing Smile

Lisa, tack för att du kom förbi och värmde mitt hjärta med din röst, dina sånger och vackra texter.

Att sitta i en fullsatt konserthall och ändå känna sig som om man var helt ensam med dig och din fantastiska trio var gåshudsmagiskt. En ensam trumpet, en liten mandolin, ett rött dragspel, ett vemodigt munspel, ett piano som du vid ett tillfälle sa skulle höras som om det var under vatten, en cittra fyndad hos frälsningsarmén och så Du. Kunde det ha varit bättre? Nej. Första spelningen på Europa-turnén och du strålade i din röda basker och applåderna i går kväll ville inte ta slut. Ingen ville att det skulle ta slut.

Tack igen.