Det låg killar på knä och pusslade och tejpade ihop den röda matten i perfekt vinkel utanför kontorsbyggnaden i går. Huvudingången var avspärrad och vi fick snällt smyga förbi och gå in genom lilla dörren. När vi frågade vakterna vad som var på gång vägrade de svara. Top Secret! Hm. Dags att leka detektiv. Till slut kom vi så långt att vi fick reda på att det skulle ske klockan 16:00. Och eftersom ingen ville berätta så fick vi helt enkelt gå ner och se med egna ögon. Sagt och gjort, vi fyra tjejer tog hissen ner och ställde oss i receptionen, bredvid en liten docksöt flicka som stod med en bukett blommor i handen. Snart var vi runt 20 personer och vakterna hade svidat om i fina uniformer. Då kom Cecilia M halvspringande och ställde sig i dörren, beredd att ta emot besöket. I fina mormorsskor och håret flygande åt alla håll. Jag hade tänkt låna henne en kam, men nä. Sen kom polismotorcyklarna. Och de svarta bilarna. In steg de, omgivna av säkerhetskillar, i en knäpptyst reception. De såg nästan blyga ut när min kollega sa "vi ger dem en applåd". Och det gjorde vi, och applåderna spred sig som vågen, någon skrek "Vive le Roi", de sken upp, log och nickade mot oss, gick förbi, och försvann sen in i konferensrummet.
De är riktigt fina. Det belgiska kungaparet! Och lite stolt var jag allt, när vi tog hissen upp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar