Det blev en kul utekväll med tjejerna igår och idag vaknade jag med handavtryck i ansiktet och grusiga ögon. Sitter här med en strålande sol utanför fönstret och en stark kopp kaffe framför mig. Butlern jobbar och de enda planerna jag har är att hålla mig ifrån en godispåse som står i köket.
Jag har en fråga som surrar runt som ett ilsket bi i huvudet på mig just nu. Är det rätt att svälta en människa till döds? Kan en läkare efter endast fem veckor bestämma att en människa inte längre är värd att leva? En person ligger i koma, det finns ingen reaktion, men han andas själv. Var går gränsen mellan aktiv och passiv dödshjälp i Sverige?
Visst förstår jag att det är inte är något liv för personen i fråga att ligga som ett paket, men har man verkligen rätt, när kroppen annars fungerar, att avbryta sondmatning och påbörja något som direkt leder till döden?
Jag är ledsen, jag är arg, jag är förtvivlad. De gav honom endast fem veckor. På måndag är det dags och vi fick besked om att det kommer att ta mellan en dag och en vecka.
67 år. En sista Fars dag. Några dagar kvar. En förtvivlad James. Man vill bara skrika.
Ikväll packar vi väskorna och är snart på väg hem för att en sista gång säga farväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar