Jag flög fram i solskenet i morse till en låt som jag varken vet namnet på eller vem det är som sjunger. Högt gräs och maskrosor kantade min väg och jag kunde inte sluta le. Efter fil och jordgubbar till frukost på terrassen startade jag min iPod och där fanns han, mannen som sjunger lite vemodigt, som får mig att flyga, fram. Hur han har hamnat där eller vem han är vet jag inte. Men han gör mig glad. Och lycklig. Tänk vad en liten truddelutt kan göra en torsdagsmorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar