onsdag 21 oktober 2015

Jag ler fortfarande

-
Regnet strilade när jag hoppade på bussen ikväll för att åka hem och som vanligt var det fullt, men jag hade tur och hittade en fyraplats och gled ner i sätet. Bredvid mig trängdes trötta människor i halvvåta ytterkäder, en barnvagn, en liten tjej som nästan pressades upp i mitt knä av trängseln och bredvid mig satt en lång, bastant man i grå kostym.

Ett par hållplatser senare hoppar de flesta av, mannen bredvid mig ställer sig upp och går fram till dörren för att vänta på att hoppa av vid nästa hållplats. Samtidigt försöker en liten dam ta sig upp på bussen. Denna lilla dam - och nu pratar vi pytteliten - var nog runt 90 år, hade pigga ögon, glasögon, leopard tights, en vit liten jacka, gympaskor, en liten vit virkad mössa nerdragen över öronen och hon höll en tygkasse med kattmotiv i handen.

Samtidigt som dörrarna går igen efter den lilla damen sätter busschauffören så klart foten på gaspedalen. Damen nästan lyfter med sin tygkasse utan att hålla i sig, men med en fantastiskt tjusig armsväng i luften fångar mannen som tidigare satt bredvid mig upp den spröda lilla damen. Medan han håller i sig med ena handen håller han andra armen runt bröstkorgen på damen och pressar sitt huvud med hamsterkinder på den lilla virkade mössan. Damens ben dinglar säkert 30 cm upp i luften och armarna hänger utmed sidorna. Ögonen skrattar, mannen ler och kurva efter kurva försöker han hålla balansen med en spröd liten dam i leopard tights hängandes under armen. Som jag önskade att jag hade en kamera.

När bussen slutligen stannar hivar han försiktigt över damen till mig, jag tar emot och hon landar i sätet mittemot. Som hon skrattade, och som vi andra skrattade. Det är ett under att hon inte fick ett par revben knäckta.

Chauffören märkte nog inget. Han hoppade av bussen, gick in i kiosken vid busstoppet och köpte stinkepinnar. Väl tillbaka i förarsätet satt han foten på gaspedalen igen, men denna gång satt den lilla damen i säkert förvar.
-

En vacker liten rosenbuske hamnade på mitt skrivbord idag

-
-
Jag visste inte hur mycket en väldigt liten grej
jag gjorde betydde för någon idag.
Nu vet jag.
-

torsdag 1 oktober 2015

Hur började er dag?


-
Min började med att en liten yrvaken hund blev helvild när han hörde räven skälla utanför fönstret klockan 4 imorse. Mickel springer runt på våra gator under nätterna, skällandes och ylandes, stackarn! Han hör ju hemma i skogen, inte i en huvudstad.

Morgonen fortsatte med att jag som vanligt småsprang upp till busshållplatsen där jag ställde mig och väntade på bussen under en allé av vackra lönnar. Solen sken genom ett lövverk i ljuvliga färger. Precis när bussen svänger runt hörnet landar något tungt på mitt huvud och någon sekund senare ännu en laddning som sakta börjar rinna ner längst mitt hår. Jag hoppas på det bästa men inser ganska omgående att orsaken till kletet över hela handen, håret och axeln är en stor fåglajävel som jag inte ens såg röken av. Det var bara till att knalla hem igen och se till att eländet tvättades bort och halvblöt återvända till lönnarna. Denna gång ställde jag mig i busskuren!

Under lunchen skulle jag med en tång ta två kokta ägg i salladsbaren, men de var så klart glashala och flög genom luften, gled över matsalsgolvet och hamnade till slut framför ett par välputsade herrskor. Pinsamt? Nä, inte alls…. 

Trött i ögonen efter att ha suttit för länge framför en dator idag så nu ska jag gå en kvällssolig långrunda med pälsklingen medan M träffar kompis för en öl.
-