Vi sålde soffan tidigare i veckan och kom överens med killarna som köpte den att de skulle hämta den på lördagsmorgonen. De ringde och sa att de var vilse och inte fick sin GPS att fungera. När de väl hittade hit kunde de inte få upp dörren till sin skåpbil... Efter mycket trixande och förtvivlade försök gick den äntligen upp och sen skulle de då få plats med soffan, som fick hänga en meter utanför när de åkte. Förhoppningsvis höll alla balaband som de surrade med. En av killarna fick knappt plats utan fick trycka ihop sig mellan kuddarna.
När de väl hade åkt fick vi bråttom eftersom vi var sena till lägenhetsvisningen. Utan att tänka slänger vi igen ytterdörren efter oss och inser försent att mina nycklar sitter på insidan. Det går alltså inte att få in mannens nycklar från yttersidan. Vi är utelåsta!
Vi blixtkör till lägenheten där jag hoppar av och rusar upp för att komma i tid. Mannen får köra till de nya hyresvärdarna och fråga om de har tips om vem man kan kontakta. Och där blir han sittandes i någon timme, med två pensionärer i pyjamas som ringer låssmeden och bjuder på kaffe med kaka. Det pratas boule och paraboler. Allt på franska medan jag tvättar fönster och väntar på potentiella nya hyresgäster. När jag har tvättat klart det sista fönstret i badrummet ska det stängas och då får jag inte igen det. Det har hakat upp sig och handtaget vägrar att röra sig en millimeter.
Jag lovar, jag började nästan stortjuta efter den förbenade förmiddagen.
Låssmeden öppnade dörren med en plastbit på två röda sekunder. Lika lång tid tog det för oss att förlora 850 kronor.
Efter flera försök klarade mannen min senare på eftermiddagen att få igen fönstret.
Jag hade bara två ord som malde i mitt huvud hela dagen.
Keep cool! Keep cool! Keep cool!
Vi mötte upp gänget på denna lilla taverna och började dagen med en värmande kopp choklad.
Önskar att himlen var lika blå som grytan idag.
Leriga backar.
Videungarna har vaknat.
Många pittoreska vyer.
Och brääkande får.
Plaskigt värre.
I en liten lanthandel blev vi serverade en rykande het soppa. Det kändes som "hemma hos".
Lokalt körsbärsöl, gött.
Ett av många slott i sikte.
Fiskeodling (eller som översättningen av tyskan säger "fiskeberoende"!) Vår tyska kompis skrattade så att hon fick kramp.
Här odlas olika sorts forell.
Som fiskas upp, hamnar på stekpannan och äts under en massa "mmmmmhhhh". Det var en av de godaste fiskar jag någonsin ätit.
Den lilla reston har bara fem små bord och vi hade tur att ett var ledigt. Här en glimt av lilla köket. Det doftade ljuvligt!
Regionala produkter såldes överallt. Och här myser en våt hund.
Snödroppar i varenda trädgård.
Klafs!
Barr-palm!
Pälsklädd höna.
Sista stoppet innan återfärd - Mamma Gås.
Kaffe med hembakad varm äppelkaka. Det kändes inte som om vandringen gjorde så mycket för midjemåttet idag...!
Ljus på alla möjliga ställen...
Rökare skickades ut i denna lilla stuga där en brasa värmde. 
